Hur man testar glashårdhet

Materialhårdhet förstås vanligtvis som motstånd mot repor eller nötning. Olika tester används dock för att mäta olika aspekter av materialhårdhet i enlighet med de mekaniska egenskaper som undersöks. Dessutom utförs tester under varierande experimentella förhållanden och dataanalysmetoder. Följaktligen finns inget direkt samband mellan resultaten av olika hårdhetstest. Det vanligaste är"Mohs Test" som mäter"skraphårdhet" på en jämförande skala av 10 referensmineraler. Principen är enkel: material A repar material B endast om A är hårdare än B. Vanliga föremål med känd hårdhet kan användas för att utföra Mohs test.
Tryck ordentligt in i och över glasets yta med en nagel. Inte överraskande upptäcker du att den inte kan repas av en nagel. Detta betyder på Mohs skala, glas är hårdare än 2,5.Fortsätt testet med en öre för att repa. Observera att slanten inte repar glaset. Du drar då slutsatsen att glas har en Mohs-hårdhet som är större än 3. Se tipsavsnittet för en lista över Mohs-testreferensmineraler i hårdhetsordning, följt av hårdheten på de vanliga föremålen du kommer att använda härnäst. Testa materialen mot sig själva. Observera att ett givet material endast repar material med lägre hårdhet.
Fortsätt testerna med spiken för att repa, sedan apatiten, och så vidare, i ökande hårdhetsordning tills du har fixerat glaset mellan två referensmaterial.Observera att varken nageln eller apatiten repar glaset, men ortoklas gör det. Du kan då dra slutsatsen att glas har en Mohs hårdhet mellan 5 och 6.




